Mycket kan hända i livet och ta oanade vändningar. Jag kommer berätta mer här senare om vad mitt hitills relativt korta liv har bjudit på.

Men Idag tänker jag bara skriva ur mig saker som annars blir grubbel och gör mig okoncentrerad, vilket mina studier inte tillåter och dessutom vill jag lära mig att eliminera sådant som bara stjäl onödig ENERGI från mig.

Efter att jag vägt för och emot sedan igår kväll angående att höra av mig till och konfrontera min chef, så bestämde jag mig tillslut för att göra det eftersom mina studier annars blivit drabbade vilket skulle göra mig väldigt besviken på mig själv. Kan hända att det jag blev sårad av verkar barnsligt eller en bagatellsak för andra, men faktum är att jag kände mig riktigt sårad och behövde fatta mod att fråga chefen en sak och berätta hur jag kände angående det.

Anledningen till att jag vägde för och emot innan jag hörde av mig var att tankarna på om det skulle spridas vidare till de andra anställda gjorde mig nervös och illa till mods. Dessutom funderade jag över om det bara var löjligt av mig och/eller möjligtvis bara en fd. missbrukares misstankar och ibland sviktande självkänsla som gjorde att jag kände mig sårad av händelsen. 

Insåg till min lycka (nu i efterhand) att det faktiskt inte spelar någon roll, för oavsett vad så kände jag mig sårad och det ska tas på allvar och redas ut. Nu när jag pratat med chefen så kommer ju däremot oron över huruvida det kommer kännas på jobbet nästa gång. Vet dem andra? vad tänker dem?

Precis som alla andra så känner jag mycket väl till den klyschiga meningen som vi alla drar någon gång; skit i vad alla andra tycker och tänker. Mmm absolut gärna men det är lättare sagt än gjort, för självklart har mina kollegor en betydelse för mig och likaså deras tycke.

Nu har jag fått skriva av mig (även om det är ett ogillat "kryptiskt" inlägg) och känner mig genast lugnare i kropp och själ (nästan trött). Känner att jag återigen kommer kunna gå rakryggad även till jobbet eftersom oavsett vad som gått från öra till öra nu, så har jag gjort en bra sak för mig själv för att jag ska kunna må bra igen. Så om dem nu snackar bakom min rygg, så är det nog bara för att dem själva inte vågar prata med chefen om det är något dem känner sig sårade eller förödmjukade av.

Nu är jag stolt över mig själv som tog tag i det som gjorde mig dämpad.

Läs gärna och dela gärna med er av liknande händelser.

Hörs åter snart